Alltså jag menar hej och välkomna tillbaka!

Jag kommer nog, med största sannolikhet, inte vara speciellt flitig bloggare längre. Så är det. Två barn, ett hus, en man, en distanskurs, en tidskrävande hobby, flera vänner och en nyfunnen idrottsform gör att bloggen blir lidande. Det får den bli. Det är okej.

Sen sist har MASSOR hänt. Tänker inte försöka börja någonstans bakom idag, för det skulle bara bli snurrigt. Men jag börjar här och nu. 

Hej och välkomna!

Här är jag, en superpeppad tvåbarnsmamma som ÄLSKAR att umgås med vänner och familj, att vara själv, att pyssla, att laga mat, att dona hemma och jösses, att SCRAPPA!

Jag är en såndär mamma som älskar mina barn men är mån om min egentid eller vuxentid. Att jag vågar säga ja till min egen tid, gör att jag kan ge mer när jag är med dom. Och det är jag så glad över!

Jag och min man har i år bestämt oss för att ge oss själva just sådan tid. Han brygger oftast öl. Jag Scrappar ofta... Men ibland räcker det med att få laga mat utan att någon treårig "hjälper till", eller att få duscha utan att en femmånadersbebis ligger och studerar mig från bebisrummet på badrumsgolvet.

Då är det skönt att veta att det är ok att man vill, och får, ha en egen stund.

Men oftast är det helt enkelt värt det.

Det är värt vakna nätter, flinande duschkompisar och spillt salt över hela köksbänken. Det är värt det när man ser sina barns lycka när man möter deras blick.

Älsklingar !

Hur som helst. Shit vad djup man kan bli.

Vi har hittat ett bra sätt att tillbringa fredagar och måndagar, som är de dagar då Stella är hemma från dagis. Nämligen öppna förskolan!

Vilket fantastiskt koncept!

Alla tre gillar att vara där och vi brukar komma precis lagom till sångstunden. 

Idag höll Stella Amelia i handen hela sångstunden vilket värmde mitt hjärta nåt enormt!

Nu har vi kollat på film och ska snart sova. Jag vet inte när nästa blogginlägg kommer, om det ens kommer. Hur som helst så var det kul att få skriva en liten stund just nu :)

Kram och gonatt!