Ja och det är väl ungefär så jag känner mig just nu.  Trött. Hopplös.

Igår trodde jag att jag skulle vara mer energisk ikväll. Kanske pigg nog att vika all tvätt, att börja packa och var sugen på att åka till gymmet. Men hur blev det med det då?

Jo, grodlåren trilla av hönan.

Imorse började någon typ av ovälkommen nackspärr introducera sig själv, och allt eftersom dagen gått har den blivit värre. Mot slutet av arbetsdagen använde jag knappt vänsterarmen alls längre. 

Efter att ha svängt förbi biltema på väg hem för att införskaffa delar till våra nya grindar, så fick jag sätta igång med middagen ganska sent. Kycklingen var otinad, hela familjen var hungrig och hade blodsockernivåer någonstans vid fotknölarna. Halvoptimalt utgångsläge. Stella fick gå ut och leka med en vän sålänge, så är åtminstone hon road ett tag.

Men. Som om det skulle gå så enkelt. Avbrott i middagsfixet "NADJA, Stella blöder näsblod, ta Amelia!!!!"

Mycket riktigt. Studsmattor, jag säger bara det, detta jävulens påfund!

Bomull, kontroll av tänder och näsben, tröst, pussar, kramar, mys och löften om god middag.

Det gick bra. Piuh!

Åter till middagsfixet - med ännu hungrigare familj och med ännu lägre blodsocker. Och nu är ingen road längre.

Det blev gott dock. Kyckling med wookade grönsaker och matvete. Alla åt upp fort utan att klaga. Hunger är bästa kryddan.

Disk diskas undan, barn blir ombytta. Jag börjar känna ögonlockens tendens att dra sig neråt men än är det en bit kvar till mål.

Nu ska jag snart fixa allt annat här hemma. Ska bara lägga Amelia först. Amelia som inte vill somna direkt. Amelia som snuttar vällingflaska i min famn. Och som är varm och mjuk och mysig... Mmmm... En timma senare sover hon i sin säng och jag känner mig mör. Jag lägger mig i soffan under en filt tills Stellas tecknade avsnitt av "Martin, Molly och Filur" är slut.

Facebook, instagram...

Slut!

Dags att lägga henne, men hon vill också gosa först. Okej, jag är inte svårövertalad. Det finns få saker som slår dottergos.

Nu ligger hon i sin säng och exakt hur mycket energi har jag för att vika tvätt, börja packa eller betala räkningar?

Hela nack-partiet är ömt och stelt. Jag skulle somna på stört om jag tillät mig.

Den här grodan behöver benen igen så hon känner sig mindre hopplös...

Sen ska jag självklart springa marathon igen!

Idag gör jag det med en blogg och lite kaffe. Har minst sagt mycket att göra på jobbet men kan inte köra 100% non stopp. Kan, vill och får inte. Prio måste ligga på själen. Och min själ vill ha en lugn kaffe, nu.

Vi har firat Stella i helgen. Min lilla stora tjej har fyllt fyra fantastiska år! Tror knappt det är sant. Känns som igår jag plussade på stickan. Jag kommer aldrig glömma den dagen, eller dagen när hon och Amelia föddes. Jag är tacksam och ödmjuk över att ha privilegierats med två friska barn. Älskade juveler <3

Apropå juveler så har jag njursten.

Ja, riktig jävla njursten!

Fick ett anfall i tisdags, och efter att ha vilat hela tisdagen gick jag och jobbade på onsdagen. Torsdagen fick jag tillbaka det och fredagsmorgonen spenderades på lätt-akuten. Voltarenspruta mot smärtan och remiss till röntgen - tack!

I lördags, efter en intensiv dag med familj och vänner på kalas och middag så kom en sten ut. Ungefär 3mm stor. Helt.jävla.sjukt!

Tro fan att det gjorde ont!

Men nu har jag klarat av det också. Vad tuff kroppen är egentligen 😊 och vad nöjd jag är!

Nu är mitt kaffe slut. Dags att fortsätta jobba, en stund till!