Vi ska åka till Mexico!!!

Här får ni se ett bröllopskort som jag snott från Petras blogg så länge:

Hmmm....undrar vilken det bleeeev ;)

Tänk att det kommer jag inte berätta idag!

Kära vänner, i lördags var en oförglömlig dag. Den är sparad i mitt minne och jag kommer alltid vara tacksam för att ni, mina underbara flickor, ordnade så fint åt mig!

Jag ska ta det hela från början, för tro mig, det här är inte lätt att hålla reda på, inte ens om man var med ;)

Kompisen JM behövde hjälp med att vi skulle bära dörrar till hans lägenhetsrenovering på morgonen och självklart ställde vi upp för Anders best man, trots att det var så tidigt som kl 09:00 på en lördagsmorgon.
Sagt och gjort. En snabb frukost, ett konstaterande att vi är i allvarligt behov av att städa lägenheten när vi kommer hem från JM, och sen var vi iväg.

Väl framme glömde Anders sina handskar i bilen så han fick åka ner igen medan jag pratade med SusBus (Min kompis, JMs flickvän). Vi hade ett intressant samtalsämne men blev avbrutna av tre fumliga killar, som kom indrösandes i hallen. Jag fick reda på att detta var Anders Svensexa och jag fick en lista i handen och våra bilnycklar. "Åk hem och packa det här, vi möter dig hemma hos er".
Jahopp! Fågelholk!
Det var ju bara att sticka hem och packa. Frågade SusBus om hon ville haka på, men vi bestämde att vi skulle gå en promenad tillsammans senare istället.

På listan som killarna gav mig stod bl a övernattningsprylar och pass (!!!) snacka om att jag var lätt nojig. Vad skulle de göra med honom och vart 17 skulle de?
Jag påminde dem om att "om ni rör håret på honom så behöver ni inte besvära er med att komma på bröllopet längre" men jag vet inte hur mycket av det som gick fram…
Så jag packade hans väska, och sen åkte dom iväg…
Galet.

Jag hade, med denna fågelholkskänsla och stress att tacka, lyckats förlägga min telefon så jag sprang upp och ner till bilen ett par gånger för att hitta denna. Tillslut fann jag den igen och satte mig genast och uppdaterade fejsbok.
"Anders har blivit kidnappad… hur fan ska detta gå =/ "
Efter det var gjort var det dags att ringa Anders föräldrar för att avboka den middag vi skulle ha gått på på kvällen. Jag stod i köket och hade precis slagit numret när jag hörde att ytterdörren låstes upp.
Mina tankar skyndade att analysera situationen:
"Jag har ju båda våra nyckelknippor! Oh shit! Det är nån som gör inbrott! Oh nej! Jag kommer dö! Anders är inte hemma! Shit!!!!"
Sen la jag (och bedöm själv hur smart det var) på luren utan att ha koll på om hans föräldrar hade svarat eller inte.
In kommer Fyra personer iklädda helvita overaller. Där någonstans fattade jag vad som höll på att hända. =)

Jösses vad jag skrek! Och dom skrek! Och sen såg jag vilka fyra det var. SusBus, VE, Frugan och Sören!!! Åh! Jag var SÅ lycklig! Och jag grät! Och dom grät! Och skrattade! Och skrek! Haha! Redan där var det perfekt!

Jag fick en lista med saker att packa och fick instruktionen att jag hade fem (5) minuter på mig. Ni som känner mig vet att det är stört omöjligt för mig att packa på kortare tid än två timmar. För att stressa mig lite ytterligare sjöng tjejerna på "popcorn" (för er som vet, det är en hyfsat stressig låt)
Några sköna kommentarer han jag tydligen med, men jag kan erkänna att jag inte minns en enda av dem nu längre, jag hade ju adrenalin för ett helt år i huvudet! Sen fick jag min "outfit"
Klädd i svart skulle jag vara, och över det fick jag en superfin och jäkligt flummig t-shirt som VE hade smyckat med text, färgglada bollar och söta teckningar med ögon :) Så fint!
Sen var det dags för pricken över i:et. Vissa brudar får ha en slöja på sig. Vissa en krona med slöja. Jag fick EN ROSA ELEFANT!!!
Ja. Jag hade en rosa elefant på huvudet… med slöja!!! Fantastiskt, inte sant?! Tydligen hade Sören hittat den för ett antal månader sen i utlandet och tänkt på mig…  redan då… din jäkel… redan då ;)
Nåja, Jag fattade tycke för den där elefanten med en gång! :)
Det sista jag skulle få med mig var pandakorven, så med honom under armen och ögonbindel på mig bar det iväg.

Någon, tror det var SusBus, drog min väska, Sören ledde mig och vi gick, gick och gick. Tydligen har jag inte så bra avståndsuppfattning när jag inte ser, men jag hade koll på riktningen i alla fall!
När de väl tog av mig ögonbindeln var jag vid en kyrka. De hävdade att jag skulle gifta mig med pandakroven varpå jag fick fram "Men… jag är ju inte religiös…."

Så vi fortsatte gå…

Vi kom till en lokal och gick in.
Där inne spelades en av favoritlåtarna. Rummet var nersläckt men det stod mysiga ljus på ett stort bord som var dekorerat med orkidéer, min favortiblomma!
Vi gick in i rummet och innan jag visste ordet av så stormade ytterligare fyra svartklädda tjejer fram från bakom en dörr!!! Svart är min favoritfärg på kläder!
HL, MM, Svägerskan… och fina Petra hade t o m kommit hela vägen från hemstaden!!!
Underbara vänner!!!!

Efter ett gäng kramar, några chockartade "är du här?" och en regelrätt skål i mousserande gick vi bakom ett skynke som stod uppställt. Bakom det hade dom dukat upp med snacks i form av olika frukter. Jordgubbar som jag är så svag för och honungsmelon! MUMS! Och skumpa! Och PRESENTER! Ett presentbord!
Jag fick sitta på en stol och de andra satt i sofforna runt om medan jag fick instruktioner. Var och en hade köpt en present till mig och min uppgift var att lista ut vilken present som var från vilken tjej, och berätta för resten av gänget hur det kommer sig att jag fick just denna present från denna tjej. Herregud vad mysigt!!! Vilken fantastisk idé!!!
Eftersom jag flyttat en del känner inte mina bästa vänner varandra så bra, men detta gjorde att mina 8 tjejer fick lära känna varandra samtidigt som jag satt i någon form av lycklig nostalgi-eufori!

Av VE fick jag ett kort som hon hade gjort själv. Det var en rebus med vårt första minne tillsammans… en gång när vi råkade dricka lite för mycket vin kan vi säga. Det var en minst sagt händelserik händelse som vi inte kommer glömma i första taget
Av Svägerskan fick jag pysselprodukter. Två olika sorters pysselpulver för att inte förklara för mycket. Vi tycker ju hysteriskt mycket om att pyssla - och helst tillsammans! Klockrent!
Av Petra fick jag en CD-skiva som hon mixat själv med alla de låtar som vi var helt galna i att sjunga eller dansa till under den tid som vi umgicks som mest. Dessutom med ett omslag som hon finurligt hade dekorerat med några internskämt. Så himla fint!!!
Av MM fick jag en flaska vin och en bild på hennes kille! Haha! Det var baserat på att vi har träffats genom honom, och varje gång vi ses är det fest! Smart!
Av SusBus fick jag en matlåda. Vi lärde känna varandra just över lunchlådor på mitt gamla jobb. Det var även enda sättet vi umgicks på de första året vi "hängde". Så genomtänkt!
Av Frugan fick jag ett supersött kort, som det stod "To my beautiful, wonderful Whife" på! SÖTA älskade vän! Du kommer alltid vara min fruga - oavsett hur gift jag någonsin kan bli =)
Av HL fick jag en toarulle med alfapetbrickor ritade på!!! Det var baserat på att sist vi sågs, spelade vi Alfapet, med tema (ja jag är inte stolt) bajs! Alla ord som på något sätt gick att relatera till bajs fick man dubbla poäng för. Herre gud vilken fantasi!
Av Sören fick jag ett minne från en av våra utekvällar som faktiskt speglar det mesta av vår underbara tid tillsammans, nämligen en gång när vi sprang rakt in i en svensexa, en underbar kväll som vi sent ska glömma. Den brudgummen hade fått en mugg fastgipsad på sin högerhand av sina vänner. Så jag fick alltså en mugg med en fastgipsad "arm" på! Dessutom var muggen från Bulgarien - sunny beach, enda solsemestern utomlands som vi varit på tillsammans. SÅ klockrent!

Efter denna presentutdelning fick jag ett par påfyllningar i form av skumpa och en glitter-ögonmask att ha på mig på mitt uppdrag. Haha - Det var ju bara att acceptera.
Jag skulle in i Köpcentrumet som ligger i närheten och samla påsar! Jag fick inte köpa påsar - bara få (eller sno). Dessutom skulle jag dela ut helt obegripliga små plastleksaker till barn. Dessa plastleksaker kunde även användas i mutningssyfte för att komma åt fler påsar.


Jag hade en kvart på mig, en rosa elefant på huvudet och fyra underbara svartklädda tjejer som hängde med mig in.
Jag sprang från affär till affär, frågade snällt, förklarade situationen (som om min klädsel inte hade räckt), råkade skrämma ett stackars barn, frågade personalen på apoteket om de hade något åt min åkomma (och pekade på elefanten) och frågade fler butiker. Hann dela ut nästan alla leksaker och få ihop ganska många påsar när tiden hade gått ut. 100 riksdaler hade jag fått ihop!
Att jag hade fått 100kr oavsett antal påsar är inte viktigt i sammanhanget ;)

Vi gick in på Glitter och jag lyckades pruta lite så att jag fick ett jättefint halsband med ett glittrande N på (som HL och MM hittade) och svarta och rosa armband som de andra tjejerna hittade. Själv är jag uppenbarligen helt värdelös på att välja under sådan tidspress. Haha!

Helt lagom utskämd blev jag! Härligt! =)

Väl tillbaka hade tjejerna som var kvar på plats dukat upp utomhus (det var strålande solsken och varmt) med en supermumsig bulgursallad som jag är barnsligt förtjust i, rött vin som jag tycker massor om, oliver som jag är tokig i och fetaost som passar till... allt! Jösses vad gott! Och vad trevligt sen! Att ha så många, alla mina bästa tjejer, där och då.

Sen skulle vi tydligen byta om fick jag höra och återigen var det ju bara att lyda och acceptera.
Av med mina svarta bekväma kläder, den flummiga men fina t-shirten och den rosa elefanten med slöja - och på med mina guldiga tights, en body ovanpå, en glittrig paljettmössa och ett cerise paljettskärp. Läckert! Jag behöll ögonmasken på. Alla tjejer bytte om till 80-talets fantastiska gympamode som inte lämnar så mycket alls åt fantasin - Sen bar det iväg till gymmet i närheten.


Tjejerna hade hyrt in en instruktör, och strax fick jag reda på att det var Zumba som stod på schemat!!!! Yei!!!! Jag har velat testa zumba jättelänge, och nu fick jag göra det ihop med mina vänner! Det var verklgien HUR kul som helst att se när alla (inklusive jag själv) kämpade med takt, rörelser, kondition och obekväm klädsel. Efter 60 minuter var vi 8 tomatansikten som kravlade oss ut ur salen och tillbaka till lokalen… nästan...
För vi gick till dörren bredvid lokalen!

Bastu, bubbelpool - ja SPA stod på schemat. Där stod min helt magiskt väska och vips var badkläderna på kroppen och blivande bruden i poolen. (Här kan vi dock tillägga att det var helt omöjligt att få "bubbelpoolen" att bubbla, men det blev ett varmt, bekvämt och låååångt bad för oss. Och Gott!
Tjejerna hade också fixat parmesanost, oliver, GODIS! Saltlakrits i massor (ni känner mig verkligen!!!) och ja - Ölkorv!!! De hade köpt ansiktsmasker och kroppspeeling som vi latjade med. Vi pratade om lite allt möjligt. Vigselringar, vår otroligt gamla guldsmed, hur jobbig Zumban hade varit, hur vi fick poolen att svämma över… ja ni vet, sånt tjejer brukar prata om ;)

Sen var det dags för testet. "Känner jag brudgummen?" Jag fick besvara frågor om Anders och svarade jag rätt fick jag beröm. Svarade jag fel fick jag en shot. Puh! Tur att jag känner Anders ganska bra ;)


Efter denna underbara mysiga stund duschade vi och gick tillbaka till lokalen. Vi bytte om till våra kvällskläder, helt i svart såklart, och jag fick även ta på mig mina nya fina smycken! Sören blandade en grogg till mig. Som det alltid varit ;) och efter lite regelrätt förfestande i äkta tjejstil med hårfixning, snacks och sminkningar åkte vi in till stan! Självklart med en rosa elefant på huvudet.



Tjejerna hade bokat bord på ett tapas-ställe i stan. Herregud vad gott det var! De tog in mycket av varje och på det blev det rött vin och många protioner skratt och mys. Så himla härligt!

Därefter var det tydligen dags för Kareoke! (lämnar stvningskontrollen åt någon annan).
Vi gick en bra bit i stan och efter att jag fått hyfsat många kommentarer om min, som jag förklarade det: E L E F A N T, landade vi på en Kareokebar i äkta japansk stil. Dvs att man sitter i ett eget rum och man skonar (och beskonas av) andra som fått för sig att göra samma sak. det var så jag upplevde det i alla fall ;)

Shit vad vi sjöng!
I början tror jag att mest de som höll i micen sjöng, men i slutet hörde man knappt skillnad på vem som sjöng i mic eller utan…

Några favoritlåtar från kvällen var:
"känn ingen sorg för mig göteborg" - Nadja och Sören
"Hakuna Matata" - Nadja och Frugan
"One moment in time" - Nadja och Petra
Och Nadjas och HL's version av "Thommy tycker om mig" där vi istället för att sjunga "det är sant" sjöng
"ELEFANT"
Haha! Alltså, jag kan inte poängtera det nog: Elefanten rockar fett!


När kareoken stängde kändes det som vi bara suttit där en kvart. Tiden går fort när man har roligt. Vi beslutade att kvällen var bra att avsluta just där och då och började skiljas åt.
Det var ett mycket bra val att åka hem just då med tanke på hur trött jag var på tåget hem igen. Frugans axel fick agera huvudkudde, i alla fall en liten stund :) och det kändes otroligt skönt att inte bli uttvingad på krogen i något "sista chansen-projekt". Inte för att jag skulle tro det om mina vänner, men folk som ser en tjej med rosa elefant och slöja på dansgolvet kanske tänker annorlunda.

Något hesare och något mer sliten vaknade jag tidigt morgonen efter. Jag såg min rosa elefant… jag kände efter. Mina kompisar hade fixat det! Jag hade precis haft den bästa möhippan jag någonsin kunnat önska!

Den dagen, lördagen den 16 april 2011, och när jag i efterhand tänker på det- är jag den mest lyckosamma tjejkompisen i världen!!!
Tycker så otroligt mycket om er tjejer! Var och en av er är något speciellt för mig, ni vet själva.

Kan inte nog säga: Tack!!!!

Snart kommer en uppdatering om allt kul som hänt den senaste tiden, men först och främst tänker jag skriva lite om hur det går med bröllopsplaneringen :)

Jag har tidigare nämnt att alla planeringslistor som finns på nätet osv får en att bli mer panikslagen än annat. Jag står fast vid det. Speciellt jag som ska akta mig för stressande situationer ska inte läsa om FÖR många tips och planeringsmåsten. Lite som att prova kläder istället för att kolla på vågen om man har ätstörningar, ska jag tänka och känna efter istället för att läsa om olika måsten. Känns bra. Rätt!

Missar vi något så må det vara hänt, jag tror inte att hela vårt äktenskap är beroende av den exakta färgen på tepåsarna ändå.

Hur som haver, nu är vi en bit på väg.
Förrförra veckan var vi iväg och beställde blommor, så allt sånt är klart, vi har träffat två fotografer och ska nu bara bestämma oss om vilken vi ska ha, vigselförrättaren är vald och bokad, etc, etc.

Det vi står i kast med närmast är att bestämma vigselringar. Vi var hos världens gulligaste (och äldsta) guldsmed igår och tittade, provade och fantiserade. Supermysigt! Nu idag har jag och Anders suttit och skissat på hur vi vill att de ska se ut. Imorgon ska vi dit igen! =)

Jag dekorera en del själv har jag tänkt, så det ska jag börja pyssla med nu.

Vi har börjat så smått med bordsplaceringen också, men kan inte göra klart den före sista OSA-datum som är 15 april. Det känns bra att ha börjat dock. Konstigt nog är detta det enda som jag oroar mig för att inte hinna med. Allt annat löser sig liksom om vi inte hinner fixa med det, men det känns bra att veta att alla hamnar på rätt plats runt bordet.
På tal om detta: Tydligen har många missuppfattat vikten av att OSA. Både jag och Anders har fått höra från många att "jamen det förstår ni väll att vi kommer!" Söta, underbara vänner och familj: vi vill att ni OSAr till mailadressen på kortet ändå. Tack! =)

Nu ska jag maila han som äger stället som vi ska gifta oss på. Har ett par frågor och tankar kring middagen. Sen är det dags för att börja skära papper (med min suvveräna skärmaskin såklart). Festhäften mm ska tillverkas.

Underbara planering!!!!

Kram!

Kom precis ihåg att jag glömt bort att jag har dåligt minne och alltså har glömt bort att blogga om bröllopsmässan!

Här kommer det!

För ett par helger sedan, när vi var i hemstaden, åkte vi (de lyckliga tu) och min söta mamma på bröllopsmässan som ägde rum i grannstaden.
Det var väldigt puttinuttigt, sockrigt, glittrigt, vitt, vänligt och blommigt, och jag börjar nog förstå lite hur mycket uppmärksamhet man faktiskt är benägen att få som brud.
Dock har jag ännu inte helt förstått att det faktiskt är JAG som ska stå brud och att min drömkille ska stå Brudgum!!! Hur COOLT är inte DET?????

Eftersom mamma ska sy min klänning var det helt perfekt för oss att sitta och titta på bröllopsmodevisningen. Riktigt duktiga var dom, de sjöng vackert och det var otroliga kreationer som visades upp.


Det var en upplevelse utöver det vanliga att sitta och titta på. Jag i mitten med Anders och mamma på varsin sida av mig. Anders sa t ex "den där var snygg" "Vad tycker du om den där" osv. Och mamma (experten i sammanhanget) lade till information som "den där har de sytt fel", "den där skulle funka med din figur", "den där är lämplig därför att...." osv. Ritkigt kul, och för en liten stund kändes det som att vi var några av de där modehöjdarna vid catwalken i Paris/Milano....=)

På mässan fanns en rad tävlingar som jag deltog i och de flesta gick ut på att skriva upp sin mailadress och besvara en löjligt enkel fråga som
"Vad hoppas bruden att brudgummen ska svara i kyrkan?"
(Självklart följt av olika alternativ)
A. ja
B. kanske
C. jag vet inte

Jag var dock med och tävlade i en direktdragning också, där jag faktiskt vann!!!
Det var tidningen "Allt om Bröllop" som höll i dragningen och jag kom därifrån med en välfylld goodiebag!


Nu har jag precis lagt prenumerationstalongen på lådan. Ser fram emot mina kommande nummer av "Allt om bröllop" och all inspiration som de kommer att ge mig!

Kläm!

Hallojs!

Jag har, i största delen av mitt tjugonioochetthalftåriga liv haft långt hår. Och då menar jag RIKTIGT långt. Någonstans mellan midjan och 10 cm uppåt har det legat, så gott som konstant.
Det har varit tjockt, tunnt, lockigt, rakt och i alla möjliga kulörer, men nästan alltid sådär långt!

Vid fyra tillfällen har jag klippt av detta svall, och här kommer lite hårhistoria för den uttråkade som har tid:

Första gången var när jag var nyss fyllda 7 år och skulle börja i ettan. Vilken grej. Jag gick från långa bruna, stora korkskruvar till en kort pojkfrisyr... nästan hockeyfrilla, fast inte riktigt så fräckt. 
Jag vande mig sakta men säkert vid min pojkfrisyr men svor på att aldrig göra om något sådant igen. NÅGONSIN!

och det gjorde jag inte heller.... inte riktigt så illa i alla fall...

Någonstans innan jag började 7:an för trehundra år sedan klippte jag av det till axlarna och permanentade det strax därefter. Det var fruktansvärt. Ångrade mig från dag ett och eftersom 1997 inte var plattångens hetaste tid (var den ens uppfunnen då?) fick jag gå omkring hela högstadiet och se ut som en desperat tillplattad pudel. Många sa att det var snyggt. Jag var inte en av dom. Andra sa att det såg roligt ut. Jag var en av dom. Usch!

Jag lät det växa. Den här gången växte håret till min stora glädje ut rakt.
Jag extraknäckte som hårmodell och hade utöver en hel harang av frisyrer, hela Poly Country colours sortiment i mitt CV.
En dag fick jag för mig att blondera slingor. Hemma. Dum idé.
Håret vart orange-gult-vitt-brunt ( i den ordningen) och stackars mamma vart nog än mer förfärad än jag när hon fick se resultatet. Nästa stopp blev hos en frisör, och väl där fick jag mitt tredje infall: "Äh, klipp av det vetja!"
Kort, nästan snaggat och väldigt rufsigt i nacken, lång lugg och lilabrunt hår. Jag var kalasnöjd!!!!
Tills jag kom på att det var 4 månader kvar till studenten. Fanken. Lagom till studenten hade jag till min studentmössa  INTE det böljande svall jag sett fram emot, utan en snygg men kort, kort page i blonda nyanser. Som tur var hade jag en toppenfrisörska som lyckades ordna en klockren bal-frisyr trots allt!

Sen dess har det i stort sett fått växa ifred. Det har varit lockigt och ganska fint, och jag har investerat i plattång för när jag vill ha rakt hår....
Sen kom vintern 2008, när jag gick in till en frisör här i Stockholm. "gör mig snygg"  sa jag och "Tjoff!" KORT!!!! Etappklippt/flikat och som längst till axlarna
Supernöjd, jättebekvämt och klockrent har det varit, fram till tidigt i våras när jag bestämde mig för att låta det växa igen. Blev liksom sugen på att ha långt igen bara. Tyvärr var jag inte tillräckligt tydlig hos frisörskan, utan hon klippte av en bra bit i maj när jag var där... Det må vara hänt.

Sen friade Anders!
Inte en CHANS att jag är korthårig på bröllopet!!!

Så!
Inför bröllopet har jag alltså beslutat att låta mitt hår växa så mycket som bara hinns med, men inget förhindrar det ju från att tillslut bli slitet!
Trots att jag väldigt sällan får kluvna toppar börjar det märkas att det var 6-7 månader sen jag klippte och färgade håret, så nu är det verkligen dags.
I veckan händer det.... fanken vad läskigt... jag vill VERKLIGEN inte bli korthårig igen, inte just nu!!!!

Kram!