Tack!

Tusen, TUSEN tack till er som läste min blogg och återkopplade till mig. Ni betyder så mycket. 

En del har peppat mig, en del har delat med sig av sina hemligheter, en del skriver tips och råd. 

Många har berättat om liknande skeden i livet och ALLA har på något sätt sagt att jag gjorde rätt i att dela med mig, och det gör mig så varm i hjärtat.

Jag var väldigt osäker på om jag skulle våga "blotta mig", speciellt genom att dela bloggen på Facebook och därmed erbjuda i stort sett alla jag känner att läsa på om mig, men som en vän skrev, (ej citat men ungefär) så är det just det faktum att alla håller tyst om det jobbiga och basunerar ut det perfekta som gör att vi har ett otroligt prestationsladdat samhälle, inte minst inom sociala medier.
Huvudet på spiken Emil! :)

Jag är nu glad att jag vågade dela med mig, att mina vänner och bekanta vet vem jag är, åtminstone vart jag befinner mig i livet just nu.

Jag kan inte nog förklara hur glad och tacksam jag är över alla era ord.

Åter igen TACK!


By the way, jag har döpt min ångest till Urban (fick det tipset av en vän med en fibromyalgi som heter Åke), så om jag klagar på Urban nån gång så vet ni ;)

Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback