När ni inte hört något från mig på såhär länge vill jag gärna skriva ett långt inlägg med bilder från hela härliga helgen med Sören och berätta om allt kul som hänt under senaste tiden.

Så blir det inte den här gången.

Jag och Anders är som vanligt, med oss är det inget som hänt.

Någon som står mig väldigt, väldigt nära mår relativt bra igen. Fantastiskt!!!
Lyckligtvis!!!
Jag vill inte låta negativ, för det är det sista jag är just nu. Jag är vid gott mod och hoppas på det bästa.
Det har ju gått bra!
Men dom säger till mig att andas ut... och jag vågar inte... inte riktigt än.
Längtar till fredag.

Nerverna utanpå kroppen.
Jag är lite i chock tror jag... igen.
För er skull är jag kvar här. Åtminstone fysiskt. Jobbar.

Jag är en känslosam person. En välsignelse ibland och en förbannelse ibland.
Ni har lärt mig att vara stark trots detta, och att alltid jobba hårt och göra mitt bästa.

Nu jobbar jag mitt hårdaste för att göra mitt bästa för att vara mitt starkaste jag.
Släpper inte en millimeter.
Andas ut på fredag.
Tänker varenda sekund.
Håller varenda tumme.

.... världens bästa!