Ibland lär man sig om sig själv. När man får sen chansen, att fånga upp något om sig själv som man inte visste, eller kanske inte ville eller rent av KuNdE inse är det viktigt att man inte låter insikten fladdra förbi obemärkt. Jag vet inte hur många chanser man får, eller hur lång tid det tar innan man får nästa chans... att inse, lära, och fånga. Allt känns inte helt lätt just nu. Mitt i denna tid av lycka har jag inte tid att gå sönder. Det inser jag, att för min skull, måste jag lära. Djupt? Kanske. Jag har fångat insikten. Jag meddelar när resten är på plats. Tack Anders, mamma, pappa, Sören och Frugan. Ni är mina bästa människor!