Hej,

(Varning för gnälligt inlägg)

Jag är så ofantligt trött.
På jobbet är det hysteriskt mycket just nu och för någon som jag, vars mellannamn är "duktig" är det fruktansvärt att känna att det faktiskt kan bli för mycket!
"Mycket nu? Nej, inte för mig, jag fixar det!"
Och visst fixar jag det! Jag fixar det mesta... bara att det får gå ut över andra saker som blir lidande.

Igår jobbade jag så jag var hemma vid 19.00
Idag var jag på jobbet 07:30. Tänkte äta min frukost framför datorn men jobbade istället utan rast till klockan ett. Då tog jag tio minuter lunch och sen jobbade jag till kvart i fem. Inte med en kaffekopp i handen, inte med toapauser, utan med en ask läkerol som blodsockerhöjande.
Okej, jag tog faktiskt en macka vid fyra... min frukostmacka.

Det här receptet är perfekt om man vill bli sjuk lagom till jul och gå upp i vikt pga dåliga matvanor.

Nu har jag gnällt färdigt!

Vi var precis och klättrade!
(Ja det var därför jag slutade så tidigt som kvart i fem)
Idag Bouldrade vi (dvs klättra utan rep men över en supertjock matta). Det var hysteriskt kul!
Det gjorde liksom inte något att handflaterna skavs sönder av de fnasiga greppen på väggen, och jag märkte först när jag kom hem att den lilla smällen mot min armbåge orsakat en blåröd bulle på armen!
Om man inte märker sånt - då fattar ni hur kul det är!!!

Ibland är det verkligen hårt fysisk aktivitet man behöver när man är som tröttast.

Nu har jag varit hemifrån i 14 timmar, och AJ tittar lite frågande på mig när det första jag gör är och sätter mig och bloggar, men han säger inget negativt. Han bara ler och frågar om det går bra...
Sen går han iväg och gör ett ägg, en kopp thé och en macka till mig.
Nu ropar han att det är klart.
Han vet att jag är trött.
Min älskling!

Godnatt allihopa =)