Damer och herrar,

I söndags skulle jag skriva en kort resumé över helgens bravader, men i vanlig ornding blev det inte som jag tänkt mig, men här kommer en uppdatering istället.

I fredags hade jag tjejkväll här. Jag, VE och CM åt trerätters som jag lagade och drack gott vin till.

VI HAR KÖPT BIIIIIL!!!!

Jaja, vi hade ju redan en bil, vi vet, men nu har vi en nyare, större, snabbare, starkare, sportigare bil!!!!
och bäst av allt: den är våran tillsammans från början!

Hejja oss? Japp!

Gonatt =)

Haha, ja det är sant!

Ni tror väl att jag inte gör annat än att åka bräda på helgerna och stressar på vardagarna, och vet ni vad, det är faktiskt ungefär så de senaste månaderna sett ut!

I söndags kom vi hem från en weekend i Vemdalen (Härjedalen) där vi åkt bräda, skumpat runt på skoter och stuffat loss på dansgolven tillsammans med Anders jobbarkompisar (totalt 67 personer, den du!)

Det var fint väder, skönt sälskap och riktigt, riktigt bra organiserat.
Stugorna var jättefina! Byggda 2007 och lyxigt utrustade med 4 sovrum (varav ett med platt-TV), stort välutrustat kök, stort vardagsrum med platt-TV och stor stereo samt dubbla badrum varav ett med bastu för 6 personer. Finfint!
Åkningen var bra, men jag har svårt att hurra högljutt över den efter en vecka i franska alperna... det sätter liksom saker i perspektiv.



Kompisen JM var också med och på lördagkvällen hade vi ett framträdande där vi var gänget ur "fem myror är fler än fyra elefanter". Anders var toppen som Brasse, JM glänste som Magnus och jag själv var givetvis Eva. Kul som sjutton var det när vi plockade fram bilder på de övriga i stugan från "latjo lajban-väskan" och dividerade om vem som skulle bort... nostalgi!



Jag känner inte många som år efter år både vill och verkligen lyckas med att anordna sånna här stora resor samtidigt som han pluggar språk, jobbar heltid, är chef, tränar, sitter med i en styrelse och lyckas vara en helt fantastisk pojkvän. Men min Anders fixar tydligen det!
✰✰✰ Alla guldstjärnor till dig älskling!!! ✰✰✰

Idag efter jobbet gjorde Frugan (min jättegamla jättebästa kompis från hemorten) mig äran att hälsa på i storstaden efter ett ärende. Vi tog en snabb fika innan hennes tåg skulle gå och jag blev helt lycklig innuti av att träffa henne! Du betyder så mycket för mig frugan, glöm aldrig det!♡

I övrigt har jag idag beställt tågbiljett till TUR i göteborg (turistmässan). Som yrkesverksam inom området har det under flera år varit väldigt viktigt för mig att åka dit och även om jag inte längre är lika operativ är det väldigt bra för mig ur en strategisk vinkel att åka dit.... jobbsnack... suck.... förlåt att jag slinter på de tangenterna efter klockan 18.... ;)

Nu blir det snabb avrundning här för ett nytt avsnitt av desperate housewives, något sånt kan man ju inte missa!

Kram och gokväll på er!!!

Hej på er!

Här kommer äntligen en (något sen) resumé av vår resa till alperna i februari!

Vi börjar från början, häng med!

Det var inte helt enkelt att packa resväskan. Efter att med omsorg ha sorterat bort hälften av packningen ansåg vi det omöjligt att hålla begränsningarna och bestämde oss för att chansa. Det diffade då på ungefär 2-5kg per väska.
15kg bagage plus 8kg snowboardväska får man ha med. Tror ingen av oss 6 var innanför gränserna, men vi kom igenom vår bagage check in i alla fall. Vi andades ut, och bestämde oss för att köpa lite snacks. Det slutade med att vi verkligen köpte alldeles för mycket godis i tax-freen.

Det var jag, Anders, JM, OA, NK (OA och NK=Bruschorna) och SusBus (4 killar och två hönor) som med övervikt i bagaget och kommande hål i tänderna begav oss till Alperna, Frankrike, Val Thorens den 6 februari 2010.

Väl framme i Frankrike var det 3 timmar transfer med buss, och efter att ha genomgått den persen fick vi äntligen komma in i vår lägenhet... eller ska jag säga skolåda?

Yttepytteliten var den!!!

Jag och Anders hade betalt extra för att få eget rum i lägenheten och tur var väl det. För alla!
JM och NK sov i ett litet rum som endast, och då menar jag ENDAST, rymde en våningssäng.
SusBus och OA sov ute i "vardagsrummet/köket/hallen". OA i soffan och SusBus i en utdragbar låda. Vi kallade den likkistan.

I vanlig ordning när vi är någonstans vaknar Anders med tuppen och ser till att väcka de andra. Han är allas vår väckarklocka. Charmigt? Bara ibland. Men den här söndagen var vi glada att han gjorde det!
Jag och Anders gick och handlade frukost. JM och SusBus gick och hyrde prylar till SusBus och Bruschorna gjorde gröt.
Efter ett intag av gröt med svindyr sylt begav vi oss ut i backen som var belägen 10 meter från vår balkong.
Vilken dag!
Solen stekte, vinden var stilla, snön låg pudrig och fin. Lagom mycket folk i backen. VILKEN DAG!
SusBus stod på en snowboard för första gången i sitt iv, och lyckades faktiskt väldigt bra!
Jag är igen stjärna på snowboard heller men åkte bättre än jag vågat hoppas på!!
Vi åt lunch uppe på en alptopp i den gassande solen. Underbart!


Efter en sådan heldag i backen är man lätt trött, och efter att jag och SusBus handlat gjorde jag pasta med tomatsås och chorizo till gänget att äta innan vi gav oss in i kvällens festligheter.
Vi festade till det ganska lagom mycket och var i säng lagom sent för att orka vara taggade dagen efter.
Måndagmorgonen gick snabbt nu när vi visste vilket fint väder som väntade.
Taggade till tusen gav vi oss ut för att möta en ny by, Maribelle, och tog således liftsystemet till rätt topp för att sedan åka nerför.
På toppen bestämde vi att grabbarna fick åka själva eftersom de faktiskt kan åka, och jag och SusBus fick ta den tid vi behövde. Dock missade vi lite i pistkartan och fick därför (efter ungefär en halvtimmas velande och letande efter rätt backe) ta en superläskig backe ner för att sedan varva desperat pistkartsletande med diverse transportsträckor resten av vägen till byn...
Ni som någongång åkt snowboard vet att transport INTE är det man vill åka majoriteten (säg 90-95%) av tiden.
Vi åt lunch med grabbarna och sen åkte vi hem igen... via transportsträckor...

Vi hann knappt fram fören det var dags att åka bort till after skin, som var utomhus. Den kunde varit kul men det var en väldigt osympatisk DJ... rent ut sagt konstig! Knepigt värre...
Även denna dag skulle jag laga mat till gänget, men i mitt försök att köpa pitabröd att fylla med hackad korv, ost, sås och grönsaker lyckades jag inge vidare. När allt var hackat och jag skulle värma bröden insåg jag att det inte var pitabröd jag köpt, det var typ 24st OSTVÅFFLOR! Så det blev ostvåfflor med korv och barbecue-sås... intressant.
Summerat en fin dag men trist åkning, annorlunda After Ski och konstig mat.

På tisdagen fick jag och SusBus hjälp av en kompis till gänget som råkade befinna sig på samma skidort. Han är rktigt duktig på snowboard och hjälpte till med saker som tillrättning av bindningar, tips när man svänger etc. Mycket lärorikt, och mycket stora framgångar i åkningen!
Jag vet inte om killarna blev rädda för min mat pga våfflorna eller om de bara var snälla, men den här kvällen gjorde OA och NK (bruschorna) middag i form av kycklingsallad.
Den här kvällen var den då vi valde att festa till det som mest. Vi började med förfest, innehållandes Sam Barton och Cola. Sen fortsatte vi med drinkbiljetter på krogen och en mängd dans.
Drinkbiljetterna är i Val Thorens ett substitut för den sedvanliga barrundan, och låt mig säga, den första drinken "big Bertha" var inte att leka med. 75% sprit + 25 % dricka... fifan vad illa. Det blev en halv Big Bertha och en slurk nästkommande. Resten av drinkbiljetterna fick vara, det räckte gott ändå kan jag lova.

Klockan typ 04:30 vaknade vi till av att dörren slog upp och in kommer två partyprissar... "BRUUUSCCHAAAAAN". OA och NK var hemma, och i form. Haha! "Ha en bra morgon" tänkte vi och somnade om. Härliga partyprissar de där...!

På onsdagen var det inte alls fint väder.
De flesta kom upp i hyffsad tid förutom OA som inte ens orkade säga hejdå när vi stack.
Efter tre, fyra åk i "standardbacken" i moln och snö fick vi nog och konstaterade att vi verkligen inte ville vistas mer i det här vädret och var beredda på hemgång. Men just då vi skulle åka ner och hem fick vi sms från JM som tillsammans med NK befann sig på toppen. Han rekommenderade oss att hälsa på.
Sagt och gjort, vi hade inget att förlora så vi tog liften upp till toppen som, helt fantastiskt, bjöd på stekande sol, vindstilla miljö och vinklade solstolar. Molnen låg tjocka längst med berget lite längre ner, man kunde se det hur tydligt som hellst. Riktigt fräckt! Vi beslöt oss för att stanna där.
OA hade ännu inte gått upp.

När vi, flera timmar senare, beslöt oss för att åka ner och hem för att istället gå på badhus insåg vi vilket väder det verkligen var där nere. Vi såg bara ett fåtal meter framför oss och vurpa på vurpa tog vi oss långsamt ner till dalen. Jag som dessutom inte har något som helst tålamod fick verkligen nog och fick tvinga mig själv att försöka förbli så sansad som möjligt. Usch!

Väl nere lämnade vi av brädorna och tänkte hämta upp OA innan vi drog vidare till badhuset. Dock låg han fortfarande i sängen och ville inte hänga med, så vi åkte utan honom.
Badhuset var dyrt men skönt. Vi varvade bubbelpool med fotbad och olika bastubad. Bastualternativ fanns det nämligen gott om: En ångbastu med citrondoft, en vanlig bastu med örter, en vanlig bastu med apelsin och en vanlig bastu med eukalyptus. Riktigt skönt, och lite annorlunda! Väl investerade pengar.

Efter en sådan rening kan man ju varken åka raka vägen hem och lägga sig, och inte heller ut på krogen och svira, så vi beslöt oss för att ta en lite mysigare middag på restaurang innan vi var redo att ge upp för kvällen.
OA behagade äntligen ansluta resten av gänget, och vi gick till en restaurang där grabbarna hade varit något år tidigare.
Själva huvudrätten varierade bland sällskapet (jag tog entrecôte), men förrätten delade vi på. Grodlår!
Goda, saftiga grodlår med mycket vitlök och persilja. Smakade som kyckling fast mildare på något sätt. Mums!
Sen var det tidig sänggång för samtliga. Skönt att få sova lite också.

Torsdagen gick rätt så fort. Det var ganska fint väder igen och därmed också rätt så bra åkning. På kvällen gjorde vi bolognese och sen gick vi ut på krogen. Inget dunderdrag den här kvällen, men kul i alla fall!
Vi gick hem hyfsat tidigt och Bruschorna kom hem... mycket senare.

Fredag. Superfint väder, Underbar åkning. Ångesten att behöva åka hem gjorde sig gällande på morgonkvisten men vi beslöt oss för att göra det bästa av den enda dagen vi hade kvar.
Jag gav mig på röda backar i sällskap med Anders och det gick över förväntan.
Vid det här laget hade de flesta av oss väldigt trötta ben, men vi gav allt vi hade för att optimera åkningen och i äkta alperna-anda avslutade vi på en after ski. Helt klart den bästa after skin för veckan.

På kvällen gick vi på restaurang och åt ostfondue.
Ostfondue har jag alltså nu provat, och känner inget större behov av att införa rätten i mitt liv. Jag klarar mig alldeles utmärkt med middagar som inte är dränkta i ost, och jag tycker det är bra när en middag består av mer än ost och bröd. Så. (pssst... vi köpte till ett par brickor med kallskuret, en flaska rött gott vin också, så jag får väl erkänna att det blev rätt bra tillslut)
Anders hann under kvällens gång att bli riktigt förkyld och var inte speciellt fräck när vi sedan skulle packa våra väskor, men som tur är var det ju ingen festkväll, utan snarare en sorgekväll. Vi skulle åka hem. Vem var sugen på det???? ingen!
Bruschorna gick givetvis ut i alla fall, men kom hem så "tidigt" som 03:00.

Hemresan gick bra.
Vi började dagen med att städa ur lägenheten för att sedan frakta vårt bagage till en förvaringslokal. När det var gjort var det bara att vänta, och eftersom det var stekande sol och vi hade ungefär fem timmar att fördriva utan åkning bestämde vi oss för att sätta oss på ett skönt ställe och bara slappna av.
Vi hittade en terrass med utsikt över byn och backen där vi slog oss ner i varsin solstol. Vi beställde in en mellanmålspizza att dela på som vi aldrig fick betala för och en cola som vi aldrig fick.
Efter några timmar (fortfarande på samma ställe) beställde alla varsin pizza och cola (Som vi fick betala för, att vi inte betalade för den första pizzan upptäckte vi senare när vi redan gått därifrån).
Det var skönt att sitta där i solen, och mysigt! Sällan man kan säga så om väntetid faktiskt.
Efter 3 timmars transfer var det ytterligare 4 timmars väntetid på flygplatsen men tillslut, helt slut var vi hemma igen.

Kan meddela att bullarna blev goda, men svällde inte så mycket som jag hade hoppats... För lite bakpulver, fett och vetemjöl i kombination med för mycket grahamsmjöl, linfrön och havregryn....
Nåja, de är väldigt ätbara och jag skulle tro att de är hyfsat GI med tanke på innehållet =) Alltid nåt!

Det jag skulle skriva var i alla fall ett STORT grattis till den kvinna jag imponeras mest av, på internationella kvinnodagen.
Nämligen min mamma
Min mamma är i mina ögon den bästa, starkaste, "husmorskunnigaste", vackraste, mysigaste och mest omtänksamma kvinnan som finns.


Med detta sagt och konstaterat får det räcka för idag. Nu är hönan trött!

Kram och god natt på er!

Hejsan!

Jag försökte skynda mig idag med allt som skulle göras.
Efter jobbet hann jag laga mat, diska, fejja, baka brödbullar (som jag är rätt nyfiken på hur de blev med tanke på att jag improviserat ihop receptet), diska och nu så var min plan alltså att först blogga klart mina fyra påbörjade blogginlägg och sedan titta på hollywood-fruar, men jag upptäcker att klockan redan är 21:10 (nu 21:16) så jag får alltså välja med att sätta mig i soffan och varva ner innan sängen, eller blogga....

och med tanke på hur trött jag är så blir det TVn.... sorry guys, jag vet att jag är trökig ibland...

Kram!

Usch vad jag saknar Vänersborg, Göteborg, stämningen där, spontaniteten att "bara göra" saker och mina underbara vänner... kram på er allihopa!

Alltså kom igen nu Poolman...

Först är det tokmycket snö till jul och sånt. Okej, det funkar ju.

Sen är det tokmycket snö efter jul och sånt... kan också gå bra.

Sen är det typ minus etthundrafyrtioåtta grader i två månader, då börjar det bli lite jobbigt tycker jag.

När det sen börjar snöa hysteriskt så att alla planer blir inställda, avståndet mellan mig och min familj blir ett faktum och tunnelbanetrafiken ställs in. Då börjar jag gny lite...
Inte mycket dock, jag vet ju att det finns många som gnäller upp min kvot av bitterhet över vädret redan, och många som drabbats värre av det än vad jag har. Man biter i äpplet och går vidare.

I söndags skottade vi vår parkeringsplats eftersom det äntligen var uppehåll och vi knappt kom in med bilen.
Fint. Jobbigt.
Tog dryga timman, men vi får skylla oss själva. Hade vi gjort det pö om pö så hade det inte blivit så packat, och vi hade sluppit hacka loss iskockor från marken för att kunna skotta bort de formerade vägbulorna. Men vi gjorde det, och vi blev t r ö t t a!
Sen blev det plusgrader och slask.
Jahaja.
Kändes lite onödigt att ha skottat just då, eftersom det ändå smälter bort, men vi inssåg även att eftersom det är mindre snö kvar på vår plats, kommer den att smälta undan snabbare. Det blir nog tiptop det här!
En tanke gnager oss (och resten av stan antar jag) dock...
"Bara det inte blir minusgrader nu".

VAD TROR DU HÄNDER!????

Snöfall och minusgrader. Grattis till oss som bor här, jajjemen.

Just exakt idag har det varit sol. Sol och -7grader enligt min telefon.
Riktigt fint när man tittar ut, men ändå. Isgata. Livsfarligt.

Aldri ä ho nöjd, höna´...

Nä nu ska jag sluta gnälla och kolla på desperatepremiären istället.