Men underbara natt... Inte!

Anders, som jobbat hela veckan, ligger bredvid och försöker sova.
Här sitter jag på min sida sängen och ammar för fjärde gången på två timmar. Gör jag inte det blir det krig. Vi vet numera vem som bestämmer här.
Jag märkte redan igår kväll att hon hade svårt att komma till ro. Ingenting dög riktigt.
Nu är klockan 04:40 och fortfarande duger inte riktigt nåt. (Nåja, nu duger åtminstone tutten, pepparpeppar,det gjorde den inte förut så det är bara att gilla läget)
Jag går rundor i huset, byter blöja, ligger still, rör mig, rapar, ammar, testar med nappen osv. Fortfarande duger inte något.
Jag själv förtjänar medalj i antal vakna timmar, jag har tandvärk och är hungrig som en varg. Det får vänta. Provade att stanna och öppna skåpet förut, gallskrik!
Brrrr....

Någon i familjen vet hur man gnyr, och denna någon är den mest uthålliga av oss alla :-/

"Välkommen till mammalivet" säger många nu, och det må så vara, att mammalivet består av många sånna här nätter, men det finns bra nätter också... Jag föredrar att kalla dem för mammalivet, och dessa sura nätter för transportsträcka.

Någon som är med mig på det?!

Kram!