Skajp!

Ni som läser min blogg har med största sannorlikhet fått reda på att jag flyttar inom väldigt kort.
Faktum är att det bara är ca 3 v kvar!

Härom kvällen när jag och AJ åkte hem från Pastan så började det kännas lite vemodigt.
Mitt i den oändliga lycka tog ett verkligt litet lokalt ovädersmoln fram..
Var det sista gången jag körde den vägen?
Var det sista gången jag åkte hem och visste att jag kunde åka tillbaka när som helst?
Är det så, att från och med min flytt så kommer vi "komma ifrån" varandra och tappa den frekventa kontakt vi har idag?

Jag har väldigt bra kontakt med mina föräldrar och är inte speciellt intresserad av att minska den heller.

Jag blev ledsen vid tanken, men AJs ord om hur vi kunde ordna allt fick mig bättre till mods.
Han har rätt när han säger att:
- De "bara" är 6 timmar bort...
- Vi kommer ses längre tid när vi väl ses...
- Vi skulle ändå inte träffats så mycket i sommar pga USA-resan...
Dessutom blev jag lite enveten i mitt sinne och gav mig 17 på att få detta att kännas bättre på något sätt.

Min bror har sedan en längre tid tjatat hål i huvudet på resten av familjen att skaffa Skype.
Jag har, för en gång skull, varit skeptisk till "ytterligare en teknisk utmaning" och därför varit fast besluten att hoppa över Skype. "Det är ändå säkert bara en fluga"

Hur som helst så installerade vi det på pappabarillas PC i lördags och i söndags, när jag slått mig i backen på att få till något bra sätt att inte "komma ifrån" mina föräldrar, installerade jag det även på min kära Mac.
Självklart fungerade det inte och jag blev väldigt matt.
Men i måndags sms:ade pappa mig på jobbet och sa "Nu funkar skype!" Så nu har vi kört videosamtal två kvällar i rad!

Det känns verkligen superskönt att veta att jag när som helst kan "träffa dem" och se att de mår bra. Jag är så nöjd!!!

Men mamma och pappa.... glöm inte att det finns vanlig telefon, speciellt om man ringer väldigt tidigt på morgonen eller sent på kvällen =)

Puss på er!