Hejdåkväll och Plastparty

Ibland undrar jag verkligen vart tiden tar vägen.
Den här långhelgen skulle ju vara en dag längre än alla vanliga helger, men helt plötsligt är den över!
Kanske har man blivit bortskämd med att det är så många långhelger?
Vad tror du?

Förutom att packa prylar och maratonmysa med min AJ har helgen bestått av hejdå-aw med mina vänner.
Tack allihopa för en supernajs kväll!
Det blev fina drinkar, rosa bubbel, vitt vin och kingsize räkmacka på ny Incontro! Så jäkla bra ställe!
Många av vännerna var där och underbara AJ dök upp redan vid 21!
Vi snodde åt oss den vita stora soffgruppen vid 17:30, sen lämnde vi inte ifrån oss den fören vid 01 då vi tyckte att det var dags att ta taxi hem.

I lördags var det plastparty hos mammamacaroni!
Självklart var det hos Pastan det var, men det är ju macaroni som är själva plastpartyvärdinnan!
Här kommer historien bakom varför det här är så speciellt.

Jag blev introducerad i Tupperwarevärlden någonstans mellan 1983 och 1986, och det var under många år ett av de roligaste eventen man kunde gå på.
Bli bortskämd av en massa tanter som tyckte man var söt samtidigt som man fick äta mängder av kakor, en aldeles egen saftkanna, och varenda gång kom det där speciella ögonblicket... varje gång hoppades man på att se något nytt när det var framme, nämligen när man fick plocka en liten "tackgåva" ur Tupperwaretantens stora plastburk!

Det enda jag störde mig på då, var när de andra tanterna fick värdinnogåvor (alltså när inte mamma var värdinna).
Jag tyckte att min mamma var värd varenda plastburk i hela värden! (som om det skulle räcka?) Och att hon ALLTID borde få värdinnogåvan, bara för att det var liksom... hon!... min mamma!

Efter partyna, på vägen hem, så pratade vi i bilen om vad vi sett, vad som vore bra att ha, och vilka hiskeliga priser de hade.

Nä jag kom upp i tonåren, och tanterna snarade undrade om jag drack kaffe var det inte lika kul längre... jag njöt helt enkelt inte av att få reda på hur stor jag blivit.
Mamma tröttnade på både priserna och sortimentet och traditionen föll lite åt sidan.
Men nu i helgen fick man alltså uppleva det igen!
Mamma fick värdinnogåvor, vi åt kakor, drack kaffe (ingen saft men det gick bra ändå) och fick en liten tackgåva.

Konstigt nog var det minst lika kul nu, som jag minns att det var för sådär en 20 år sedan!



Nu är det dags för träning!
Ha en skön kväll allihopa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback