Eller inte jag alltså, utan mannen mittemot mig på tåget.
Han har frågat om mitt namn, han har frågat om min ålder, han frågar vad jag jobbar med och vad jag ska göra i stockholm.

Jag heter Maria, är 27, föredrar att inte säga vad jag jobbar med, och är på väg till stockholm för att träffa lite vänner och gå på en kompis lillasysters studentskiva.

Kan säga att alla runt om (två betryggande trevliga par, på ca 60 år) har förstått för länge sen att jag blåljuger och kollar då och då läget med mig så att det inte är för jobbigt.

Han är väldigt, väldigt trevlig. Trevlig på det sättet att han pratar med alla, att han skojar med konduktören (typ tar hennes maskin från henne och sånt) och diskuterar de två grannparens medtagna räkmackor högljutt.
Han har berättat för mig att han och hans "käring" träffades på en spelsajt och att de är jättejättekära (ganska lustigt att höra en man i 50-årsåldern prata som en kärlekskrank 14-åring) och att han aldrig trodde att de skulle bli det eftersom hon är ganksa ful och att han alltid gör som han vill. Typ att om han vill ha fler damer så får han ha det osv.

Jag kollade Kenoresultaten åt honom, han påstår sig ha vunnit "tusen spänn". Jag påstår att han hade vunnit 5000 spänn om han hade haft några rätt, men att siffrorna inte stämmer med hans lapp...
Han köper inte mitt argument.

Nu har han gått iväg till nästa vagn (inte till bistron för den ligger åt andra hållet) och lämnat sin mobil här på bordet.
Innan han gick sa han "jaja, du e la en såndär som håller på med fäääjsbok".

Får väl se om och när han kommer tillbaka... han har säkert något nytt att berätta då...