Kära läsare, den här gången kan jag inte hållas ansvarig för min långa bortavaro från bloggen.
Efter att jag kommit hem från pastan fungerade nämligen inte min underbart fina flashiga blåtandstangentbord.
Det är lite svårt att logga utan tangentbord kan jag meddela.

Känns nu som att jag missat att berätta om en massa saker och att jag kommit galet mycket efter i bloggandet... igen. Men det finns tyvärr inte så mycket att göra åt saken, mer än att bryta ihop och komma igen, eller hur man nu säger.

Jag har i alla fall, som ni säkerligen nu förstår, införskaffat ett nytt tangentbord (nu med tråd och inte lika dyrt som det förra), och jag kan med en stor skopa bitterhet konstatera att apple inte är helt goodwillbenägna i situationer då en vanlig liten privatkonsument har en stendöd produkt två månader efter det att garantitiden gått ut, TROTS att båda teknikerna på macforum och på applecare kunde konstatera att det måste vara fel på själva produkten. Grr, vilka sura pengar.

Min mobiltelefon har också varit ute på hemska äventyr men idag kunde jag glatt, och mer tacksam än någonsin, hämta upp den på Carlings, där personalen tagit väl hand om den. De fick en fin kondis-rulltårta som tack.
Det var hemska timmar mellan det att jag upptäckte att den var borta tills dess att jag fick kontakt med personalen på Carlings. Du som någon gång blivit av med din mobiltelefon kan säkerligen relatera till känslan av tomhet som infinner sig när man förstår att alla sms, alla kontakter, alla foton osv faktiskt är borta! Hualigen!

Som stolt ägare till mitt nya tangentbord och till min fina kära mobil kan jag nu starta det nya året lite tryggare, lite bättre, lite mindre tekniklös.