vissa dagar alltså...

Hej hopp!

Vissa dagar borde man ju ha stannat under täcket...
Vissa dagar däremot önskar man aldrig skulle ta slut...
Vissa, dagar passerar bara obemärkta förbi...
Vissa dagar är som den i onsdags...

Detta skrev jag i onsdags kväll, dags att publicera nu:

Detta verkar vara en sån där dag när jag är superpositiv och glad men liksom får kämpa för att fortsätta vara det. Någon som vet vad jag menar?
Det börjar som mysig dag. Vaknar och ser att det regnar, men eftersom jag har längtat lite efter min goa sjal så gör det inget. Jag ser möjligheten till att använda den, och efter en  grundlig dusch med benrakning och hårtvättning är detta både en mysig och en fräsch dag! So far so good.
Anders fixar frukost som jag tyvärr inte hinner äta (har tjockt hår som tar tid att tvätta), men det gör liksom inget. Jag tar med den och är glad över att ha en sån fin man som skämmer bort mig med att göra frukost nästan varje morgon.

Väl på tunnelbanan, när jag sitter där i min mysiga sjal och nytvättade, fortfarande blöta, hår sätter sig en man bredvid mig. Modell större bör tilläggas. Fick hoppa lite åt sidan för att han skulle få plats, och tro mig, det var inte för att min rumpa tog upp två säten. Att man är stor är okej. Det är upp till var och en. Att man luktar svett är INTE okej. Att man sen luktar så mycket rök att jag bokstavligen tappade andan är definitivt inte okej!!! Gubben hade garanterat en fimp i fickan för senare. Bläh!

Jag andades i min jackärm resten av resan och när jag väl steg av var det skönt att få lite "frisk" stadsluft.

Framme vid kontoret, när jag gick in i receptionen märkte jag att det luktade hysteriskt starkt av mat-os. Fläktarna gick sönder redan igår, så jag förstod rätt snabbt om att min förmodan att de skulle åtgärdas samma dag var felaktig. Jag tog ändå mod till mig och tog en kopp te i kafeterian innan jag gick upp på min plats. Där luktade det ännu värre.
Men jag ruffade till håret och insåg att jag nog får tvätta det ikväll igen, det må vara hänt.

MEN!

När jag just höll på att berätta om mannen på tunnelbanan för min kollega hände "incidenten".
Jag använde pappersmuggar igår (jag vet, fy på mig) till mitt kaffe och mitt te, och nu skulle jag samla ihop lite gårdagsskräp och slänga i papperskorgen innan jag gav mig in på dagens bestyr.
Så medan jag pratar med min kollega, plockar jag även gamla post-its och lägger i en av pappersmuggarna OCH gör det stora misstaget att sätta ihop muggarna, som liksom den ena muggen i den andra.... Suck. Vad trött jag kan bli på mig själv.
Kafferesterna från igår stod som en fontän ur den nedersta muggen och träffar allt de inte får träffa ungefär.
Telefoner och datorn klarade sig helt undan, men tangentbordet såg ut som ett kinesiskt risfält. och min supercoola asbra gelplatta (det är en mus men liksom inte en vanlig utan en mer ergonomisk variant med stödkuddar och en platta istället för en mus) tog ordentligt med stryk.
Tangentbordet funkar fint nu men gelplattan ligger på tork i fönstret efter att meddelandet "en USB-enhet fungerar inte korrekt" infunnit sig på dataskrivbordet ett antal gånger.
Jag plockade i alla fall fram min gamla trogna trådlösa - högst oergonomiska - mus och den lär jag få använda ett tag...
Jag bestämde mig för att strunta i det, vara glad och positiv ändå, för det är ju ändå en bra dag.
Efter ungefär två timmar kommer en kollega in och säger att det luktar hysteriskt illa i vårt kontorslandskap och att "det är extra illa just i den här delen av huset" och jag kunde ju inte annat än att hålla med...

På lunchen serverades stekt fisk idag, så ni kan ju tänka er hur det luktade 30 minuter innan den serverades.
Så jag åt kallops.
Efter lunchen öppnade jag fönstret på kontoret (fast att man egentligen inte ska det) och jag började inse att jag får använda min gamla vanliga mus ett tag.

En sprängande migränliknande huvudvärk besökte mig framåt tvåtiden och jag fick kämpa för att hålla mig flytande på jobbet. Vid tretiden fick jag nog och begav mig hemåt.
Vad händer då tror ni?
Jo: Himlen öppnar sig.
Direkt utanför kontorets portar börjar det fullkomligt forsa ner vatten och jag som bara hade jeansjacka och kinos... nåja... jag hade ju en mysig sjal i alla fall =/
Väl framme vid tunnelbanan var det inte många positiva celler kvar i kroppen men jag ville verkligen att detta skulle vara en bra dag. Så efter min underbara man hämtat mig vid hållplatsen och kört hem mig kröp jag ner i min mysiga onepiece och värmde mig där resten av kvällen. Anders lagade mat också, så fin han är, och sen satt vi och myste i soffan resten av kvällen medan åskan gick och regnet föll...



Jag är så lyckligt lottad!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback