Väldigt intressant men jag vet inte om det egentligen är meningen att man ska vara nära tårar när läkaren i fråga kommer med påståenden om hur "duktiga" unga kvinnor lever sina liv.
Prioritetsordningen är följande (nummer 3 och 2 var tydligen flexibla mot varandra):
1. Eventuella barn
2. Jobb
3. Hem och man
4. Vänner
5. Kvinnan själv

Huvudet på spiken.

Något som är hemskt är att det är sant i de flesta fall.
Något som är värre är att det är accepterat av samhället.
Vad som är värst är att man betraktas som "mindre duktig" om man INTE har den prioriteringsordningen.
Hur ska man kunna prioritera t ex något som träning (som man vet att man borde) om ens eget välmående ligger som lägsta prioritet???

Tänk efter...

Stämmer det?

Man blir tårögd. Jag blev tårögd.
Man gör sitt bästa för att vara duktig... och så är DET DÄR fakta!!!!!

Genast efter föreläsningen var jag fast besluten att skärpa mig, prioritera annorlunda, ta pauser på jobbet, fika, sova ordentligt, acceptera här och nu som den verklighet som faktiskt finns. Mindfullness!
Men strax därefter blev jag varse om hur mycket jag låg efter (på grund av att jag varit på föreläsning) och där rök hela arbetsdagens ambitioner till stundtals vila och återhämtning.
Ambitionen fanns dock kvar att ta hand om det där efter jobbet... det där andra... mig själv alltså.

Och på ett väldigt litet sätt (och varje litet steg räknas) gjorde jag väl just så...
För efter jobbet tog jag en snabb After Work med mina underbara arbetskompisar. Anders anslöt också ♥
Massa komprimerat mys, massa prat, en hel del skratt, god mat i form av kyckling och selleri och lite dryck! Riktigt bra avslappning!
Att solen lyste gjorde inte saken sämre heller!

Nu nalkas snabbdusch och lite kvalitetsmys i soffan med min fästman i väntan på en god natts sömn och sen ytterligare en extremt hektisk dag på jobbet... Snart helg... snart!

Då ska jag vila och återhämta, då ska jag leva lite mer i "nuet" och ha lite mer... Mindfullness!