Det är för varmt för att vistas någonstans i lägenheten förutom i sovrummet, klädkammaren och badrummet, och de två sista tröttnar man rätt snabbt på.

Efter ettt outhärdligt körksarbete (gjorde bara ugnspannkaka och diskade lite, men i 33,5 grader värme är det rätt stönigt) sitter jag därför här och bloggar.

I lördags fick vi ntligen firat vår Anders!
Jag hade gjort ett väldigt hemligt event på Facebook där jag informerade om denna överraskningsfest med 80-talstema, musiken delegerades vidare till en kompis Jonas och hans mamma anordnade resten av festen.
Anders hade inte den blekaste!

Självklart frågade han (herr "jag fixar festen") otaliga gånger om han inte skulle fixa sin fest, om vi inte skulle ta tag i det här med fest snart, och tillslut "kan vi inte i alla fall bjuda över killarna på skumpa?"
Jag tyckte så synd om honom på hans födelsedag när jag såg att han undrade om hans vänner skulle komma och överraska honom, men ingen kom... tur att jag visste att plågan inte skulle vara långvarig =)

I lördags var det äntligen dags!
Efter en dag i solskenet och väldigt mycket svett var det inte svårt att få 30-åringen att hoppa in i duschen. Jag timade det hela ganska bra och fick tid att packa vår hemliga väska medans han duschade.
Det svåra kom snarare efteråt. Motivera någon, som sitter och spelar dataspel i fillingarna, att klä på sig shorts, t-shirt och strumpor när det är 32 grader varmt i lägenheten!!! Inte helt enkelt kan jag lova.

Tillslut fick han på sig kläderna och jag satte honom på sängen. "nu ska vi ut och åka en sväng" sa jag och drog på honom ögonbindeln. Jag tror jag såg ett leende innan scarfen täckte hela ansiktet på honom.
Han fick sitta på en stol i hallen medans jag plockade ihop det sista.
Långsamt ledde jag ut en mycket orolig pojkvän till bilen.
iPod i öronen, han skulle få svårt att känna igen vägen (fick senare reda på att han hade tappat bort sig först men kommit ikapp igen på slutet... jaja, nästan lyckades jag i alla fall)

Jag ledde upp honom på gräsmattan bakom föräldrarnas hus och alla 30 gästerna stod där, på plats, i tid, utklädda.
✮✮BRA JOBBAT ALLIHOPA!!!✮✮
Jag tog av honom hörlurarna. Knäpptyst.
Tog av honom ögonbindeln och ALLA började sjunga ja må han leva!

Han vart så chockad och första kommentaren var tydligen "Fyfan vad läskigt med ögonbindel!"

Jag gav honom en kasse med kläder som jag hade köpt på second hand som han skulle ha på sig för att matcha 80-talstemat och han lydde utan minsta gnäll. Modigt med tanke på hur kläderna såg ut

Festen gick fort som 17, som det gör när man har roligt, och allt klaffade perfekt!
Vädret, maten som Anders mamma gjort, drycken, platsen, balongerna, glädjen, stämningen, KLÄDERNA! Herregud vad folk såg ut! Haha! 80-talet hade sitt ljusaste ögonblick i lördags, det kan jag skriva under på!
Helt fantastiskt, folk hade kommit från hela sverige, från västkusten till norrland, för att vara med på festen. Det är vänskap det!

Vi sov över hos svärföräldrarna den natten. Bra var väl det med tanke på att ingen brydde sig om att klockan gick kvällen innan. När folk tråkigt nog gav upp hade det börjat ljusna, och klockan var närmare halv fyra på morgonen. Kvar var vi, jag, en mycket nöjd 30-åring, hans två stolta föräldrar och en del skräp att ta hand om.
fyra var vi i säng och klockan 11 nästa morgon gick vi upp, redo att åka till stranden med våra vänner.

Ibland är livet bra härligt, inte sant?!

Kram på er!

Psssssst!
Om ni som var på festen läser detta och har några bilder så sänd gärna över dem så kan jag lägga in dem i detta inlägget också =)
Vi hade ju lite annat än kameran att tänka på i lördags =)