Det vill säga mitt perspektiv.

Jag kan börja med att skriva hur fantastiskt vackert det var och att inte ett öga var torrt, men det vore ju standard, så jag kör istället lite mer sakligt om hur resan till nordan land och den stora dagen för JSL och LJ  var ur mitt perspektiv.

Lite bakgrundsinformation:
Tjejen som stod brud i lördags, JSL, är AJs, sedan länge bästa tjejkompis. Jag har bara träffat brudparet en gång förut, och som ni förstår var även de övriga 79 gästerna totala främlingar för mig.
Detta var givetvis inte ett problem, då jag tycker om att träffa nya människor, men ändå lite skakigt och nervöst.

Nuså:
Vi gick upp okristligt tidigt på fredagen för att flyga till staden där paret bor och ceremonin skulle hållas.
Redan på flygplatsen träffade vi andra bröllopsgäster i form av brudens far-föräldrar.
Väl framme i rätt stad kom JSL och hämtade oss med bil. Det visade sig att fler på flyget, t o m killen ett säte bort, tillhörde samma sällskap som oss. Pinsamt, men hur skulle vi kunna veta det?!

Efter att ha hälsat på ungefär 10 släktingar till bruden splittrades sällskapet för olika ärenden.
Jag och AJ valde en tur på stan och REA-fyndade. Vi åt även sushi och handlade lite gott inför kvällen.
Väl hemma igen skulle hela släkten på middag, varpå jag och AJ ägnade oss åt Let's Dance och kvalificerad godisätning i brudparets soffa samtidigt som AJ var en god toastmaster och svarade på diverse telefonsamtal från nervösa bröllopsgäster.
Tillslut var det dags att få sova i vår gästlägenhet.

Tänk er en människa med inbyggd radar för saker som kan behöva göras, stenkoll på hela programmet, körkort, hög ambition, styrka, social proffsighet, mobiltelefon som alltid är på, ett oslagbart lugn, väl förberedd och ett fantastiskt engagemang.
Visst låter det som den perfekte toastmastern!?
På bröllopsdagen var AJ precis så.
Jag var så stolt över honom varje sekund. Både han och toastmadam hade upp till öronen med saker att göra hela dagen och kvällen.
Dessutom hade han i detta virrvarr av bröllopsgäster och saker att göra tid att vara gullig mot mig. Fråga om råd och se till att jag hade det bra.Om det inte var för att jag hoppas på att han blir min framtida brudgum, så hade jag frågat om han inte kunde vara min toastmaster!

Vigseln i sig ägde rum i en kyrka täckt av snö.
Bruden var vintrigt vacker och brudgummen den stoltaste du kan tänka dig.
Sångfåglar i form av systrar och väninnor gav brudparet en av de mest romantiska ceremonierna jag varit på.
Det hela var sagolikt i ett kallt vinterland som lystes upp av kärlek och lycka.
Fantastiskt!

Festen ägde rum på regementet, officiersmässen. Lämpligt, komiskt och romantiskt då de tu träffades under tiden de gjorde lumpen.

I kontrast till det moderna minimalistiska samhälle vi lever i, var dessa lokaler fyllda av tavlor, fanor, texter, utmärkelser, snidade detaljer, och bilder från det militära från dåtid (ca artonhundrafrost) till nutid.
I och med att mina mingelmöjligheter begränsades en aning på grund av Konstellationer bestående av familjer och släktingar som inte träffats på "alldeles för lång tid", hann jag njuta av de rika lokalerna.
Jag myste för mig själv när jag gick omkring där i höga klackar med min fina klänning med sjal och ett glas champagne och läste under tavlorna, tog in historien.
Efter ett tag hade de första konstellationerna börjat dela sig och det fanns mer utrymme för mingel även för mig!

I lokalerna fanns diverse likadana fat utplacerade innehållandes mängder karameller. Varje karamell hade brudparets emblem på omslagspappret.

Middagen serverades vid vackert dekorerade bord med bordsplacering på typiskt bröllopsmaner.
Vid varje plats fanns ett program och en liten tygpåse med ytterligare karameller i.
Min bordsherre var trevlig men lite blyg.
Vet fortfarande inte om han var glad eller förskräckt över det faktum att jag lagom till huvudrätten hade jag gjort klart för honom att han hade en pratglad bordsdam. Vi var ju faktiskt i norrland...

Toastmaster och toastmadam höll talen rullandes under hela middagen. Sånger sjöngs och folk skrattade.
Trerätters middag serverades och avslutades med bröllopstårta av chokladmousse.

Bröllopsvalsen avslutades med en linedance tillsammans med brudföljet som blev till en stor succe.
Romantik+humor=oslagbart!

Efter bröllopsvalsen var AJ's arbete gjort och så fort live-bandet kom på plats blev jag genast uppbjuden.
Sedan var det fest resten av natten och alldeles för sent ringde vi taxi, tackade för oss och "for" tillbaka till lägenheten.
Vi sov som två små barn, men eftersom vi skulle med flyget igen fanns inget utrymme för sovmorgon.

Nu är vi åter i Stockholm och tar igen oss. Jag med mitt bloggande och AJ med sitt dataspelande. Snart är det dags för en gemensam film i soffan innan det är godnatt. Det blir nog en tidig kväll för oss.

Tack brudparet, för att vi fick vara med och dela er stora dag! Det var en ära för oss båda.